A slightly shortened version in English:

 

Stakeholders must acquire “language skills” - a skilled specification of requirements is a foremost requirement…

 

In knowledge-intensive sectors, the customer–vendor dialog, and clear requirements, is the be-all and end-all; simply, there are two parties to make a dialog. That’s why both stakeholders and IT-staff need a basic knowledge of each other’s fields. The important thing is the ability to jointly transform business-process needs into legible, concrete IT-aid requirements – relevant enough in business as well as in software development. "Word-processor Poetry" of soaring visions in natural language —and with just as natural ambiguity— creates confusion in specification (this need for accuracy is similar to other contexts such as law).

 

Because of this, there has been a world standard for software documentation for the past 6½ years (Unified Modeling Language, a new extended version 2.0 to be launched early this summer). Although for the stakeholder, something like a tenth of the IT-staff’s level of UML knowledge can do, a serious enterprise can never afford a complete absence of this basic ”language skill”, nonetheless; without a common language, true communication hardly ever takes place. Modern requirements-management tools, including Sweden’s export hit Doors (by Telelogic), are integrated with UML, thus greatly increasing automation of the project work. Also, analyzing success stories is just as important as analyzing flops; visit a standardization body that also collects the success stories, at www.omg.org . Making a survey of the percentage of IT in all innovations that recently awarded their “driving forces” an industry-wide or company-group prize would make an exciting project in a near future for e.g. , schools of economics (example: SKF’s Innovation Award 2002 resulting in productivity leaps).

Also, instant follow-up and feedback is already key in software processes (such as CMM, DSDM, RUP, Perspective, Agile). A commonplace bottleneck however, is a lack of background from up-to-date systems development and architecture; this results in the process-handbook being applied just slavishly — as long as a process is applied at all. In contrast to this, a sound project is based neither on bureaucratic ceremony (the ditch on one side) nor on chaos (the ditch on the other side). Relevant academic schooling and experience facilitate a balance; when lacking these on the part of the stakeholders, or of the IT-people, the project is likely to skid off into both ditches at the same time...

 

This polemical article on software requirements and “CEO” UML was published in Swedish by “pink daily” Dagens Industri, debate page, www.di.se, May 24th, 2003 (in a version slightly shortened from my original text below).

 

 

Beställarna måste bli språkkunniga - kompetenta kravställare är viktigaste kravet…

 

Karin Grauers skrev i DI den 14 maj: "It-kunderna måste ställa tydligare krav, fundera över vad arbete i projekt innebär och akta sig för partnerskap med it-leverantören". Fast det sistnämnda blir knappast bättre av statens rutin med massinköp av kompetens (i vissa fall bara förmodad) via ramavtal… I kunskapsbranscherna är dialogen kund - leverantör och tydliga krav A och O, och det skall till två parter i en dialog. Därför behöver både beställare och IT-sidan baskunskap om varandras områden. Det viktiga är förmågan att tillsammans omsätta affärsprocessernas behov till tydliga, konkreta krav på fullvuxna IT-stöd, krav som har bäring i såväl affärsverksamhetens ögon som i systemutvecklarens. "Word-Poesi" med svävande visioner på naturligt språk, och med lika naturlig tvetydighet, leder till förvirring kring en kravspecifikation (jämför exempelvis med behovet av exakthet i juridiska texter).

 

Det är därför vi haft en världsstandard för mjukvarudokument i 6½ år (Unified Modeling Language, en utökad version 2.0 kommer i försommar). Även om det hos beställarna räcker med säg en tiondel av IT-sidans UML-kunnande, så kan ett företag inte slå sig till ro med frånvaron av denna grundläggande "språkkunnighet", lika lite som med grundläggande brister i svenskan och engelskan. Utan ett gemensamt språk inte mycket till kommunikation. Det är ingen slump att moderna kravhanteringsverktyg, inklusive den svenska exportsuccén Doors (Telelogic), är integrerade med UML vilket i sin tur mångdubblar automationsmöjligheterna i projektarbetet. Erfarenheterna från projekt som fungerar är lika viktiga som genomlysningen av flopparna; ett standardiseringsorgan som även samlar på solskenshistorior hittar man på  www.omg.org .

 

Ett stimulerande uppdrag för en handelshögskola vore att kartlägga andelen IT i de innovationer som gett olika bransch- eller koncerngemensamma utmärkelser åt sin primus motor. Till exempel på SKF i höstas (Innovation Award 2002) var andelen IT och kunskapsteknik bortåt 100 % och produktivitetsvinsterna i många av SKF:s 100 länder är tvåsiffriga procenttal.

  

Artikeln föreslog också ett system för att analysera och dokumentera orsakerna i de fall som gått snett. Snabb uppföljning är faktiskt redan central i alla moderna mjukvaruprocesser (CMM, DSDM, RUP, Perspective, Agile-rörelsen). Problemet är, som artikeln också antydde, bakgrundskunskap om modern systemutveckling; brist på sådan kunskap gör att processhandboken följs endast slaviskt - i de fall man har någon process alls. Ett sunt projekt bygger tvärtom varken på byråkratisering (ena diket) eller på kaos (andra diket) eftersom relevant högskoleutbildning och erfarenhet gör det lättare för alla att hitta balansen; saknas dessa förutsättningar på beställar- eller IT-sidan så riskerar projektet att hamna i båda dikena - samtidigt...
Milan Kratochvíl

 

 

Back, Kiseldalens Top Page